Reningseffekt

Påttska reningsverket har ett eget brukslaboratorium, där man utför alla fysikaliska och kemiska bestämningar, som behövs för styrningen av processen. I laboratoriet utförs årligen tusentals analyser av inkommande och utgående vatten, av vatten från olika delar av processen, samt av slam.

År 2023 uppnådde man följande reningsresultat:

Reningseffekten av fosfor var i medeltal 97% under hela året och kvävereduktionen 50%. Reningseffekten av kväve räknas som årsmedelvärde och mäts endast under tiden då temperaturen på det inkommande avloppsvattnet är över 12ºC. BOD7 mäter den biologiska syreförbrukningen av organiska ämnen och CODCr mäter den kemiska syreförbrukningen. Inga bräddningsvatten har släppts ut i havet på över 20 år.

 

Växlingar i eutrofieringsgraden i havsområdet utanför Vasa:

Eutrofieringsgraden bestäms genom att mäta klorofyll-a, d.v.s. mängden planktonalger i vattnet. Resultatet är direkt jämförbart med algmängden och därmed med havets eutrofiering. KVVY Tutkimus Ab utför vattenanalyserna årligen. Klassificeringen av eutrofieringen är gjord av Österbottens vatten och miljö rf.

År 2023 ser situationen ut att åter ha försämrats.

Eutrofieringsgraden har troligtvis påverkats av de stora muddringsarbeten som utförts under senare tider, i bl.a. Toby och Solf åar (som mynnar ut i Södra Stadsfjärden), i Storvikens båthamn samt i Vasklots omgivning. Muddringsarbeten i Vasklot-Vasa -farleden kommer även att utföras under åren 2023 - 2024. Muddringen kan inverka på den ökande mängden av näringsämnen i havet i  närområdena. Näringsämnen som Laihela å för med sig sedimenteras troligtvis delvis i bottnen i Södra Stadsfjärden. De av muddringsarbetena förbättrade strömningsförhållandena ökar vattnets och näringsämnenas rörlighet och muddring frigör fosfor som bundits i sedimenten.

Växlingar i eutrofieringsgraden i havet utanför Vasa stad 2014-2023 >> (pdf - fi-sv, öppnas i nytt fönster)

 

 

Klicka på punkterna på kartan för att se Klorofyll-a värden från de senaste åren.

 

Fosfor, kväve och eutrofiering

Kväve och fosfor är grundämnen som förekommer i flera, för livet nödvändiga föreningar. 78 % av luften består av kväve och fosforföreningar finns i alla levande celler. Detta är orsaken till varför fosfor och kväve används som gödsel på åkrarna. De biokemiska reaktionerna och transportmekanismerna av dessa ämnen skiljer sig dock åt. Fosfor samlas i fasta ämnen, medan kväve löser sig i vatten. I havet bidrar näringsbelastningen till ökad planktontillväxt, vilket leder till att eutrofieringen ökar.

En viktig faktor som bidrar till eutrofieringen är förhållandet mellan kvävet och fosforen, vilket avgör förutom planktontillväxten, även vilka typer av alger som förekommer. Det är viktigare att kunna minska fosforbelastningen, eftersom den är avgörande för algertillväxten. Kvävens roll är inte så självklar. Reduktion av kvävebelastningen kan minska förekomsten av vissa typer av alger, men bidra till en ökad mängd blågröna alger, eftersom blågröna alger direkt kan fånga upp kväve ur atmosfären. Det är alltså viktigt att minska både kväve- och fosforbelastningen samtidigt.
 

 

Uppdaterad 26.03.2024